Just nu sitter jag på Sky Harbor.
Solen går just upp över höghusen.
Natten spenderade jag med Kilo, satt och myste och tittade på Simpsons.
Älskar den katten... Inte sovit på 2 dagar. Hoppas på att jag kan
däcka på flygplanet. Jag vill helst sova hela vägen hem. Jag orkar inte gråta mer.
Att ännu en gång säga hej då till Kasper var svårare än jag trodde.
Det borde ju bli lättare ju fler gånger man gör det, tycker man.
Men det blir det inte. Speciellt inte den här gången.
Jag vet inte när vi kommer att träffas igen. Men allt jag vill just nu
är att sätta mig i en taxi, åka tillbaka till honom, krya ner i hans famn
och stanna där. Lyssna på hans andetag när jag sover.
En snark här och där, haha...
Jag trodde att jag hade allt så kristallklart för mig. Men usch din kaospojke vad jag älskar dig.

Hej då mina älsklingar, ännu en gång.
Om universum gör som jag vill så ses vi snart igen.
Dont forget me.