Här har ni en bild på en get.

Idag har vi haft foto och ett pass i journalistik där vi skulle komma på rubriker till diverse artiklar.

Livet känns lagom viktigt när man sitter och klurar på en rubrik till en text om surströmming. Dock kom Linus på en härlig rubrik till några barn som bakade kakor och skänkte pengarna till barnen på Afrikas horn (därav inläggets titel). Ikväll väntar Kvarteret Skatan. Skulle egentligen in och köpa en strechmatta, men det får bli imorgon, då vi ändå ska till staden för att ha ölmys hos Anders. Nu tror jag att Thomas vill ha sig en alkoläsk.

 

By the way, saft och bullar är sjukt underskattat.

När jag inte orkar prata mer, inte finner ord, då säger den här låten allt.

Jag minns inte att jag har skrivit den, men det måste jag ju ha gjort för det är mina ord.

Jag ville mötas nånstans nere på djupet
Jag har varit där förut o jag är inte rädd
Och dina ögon ja dem ändrar färg i ljuset
Men de kan titta nu jag är beredd

Lät du henne komma närmre?
Var hon vackrare än mig?
Ja, det finns dagar som jag tänker mer på henne än på dig
Jag går bredvid men halkar efter jag orkar inte springa mer
försökt att visa dig med blicken men det är inte mig du ser
den här platsen är någon annans och jag måste hitta ut
hur ska man älska nån som har älskat nån förut?

Jag minns så väl hur hon blev presenterad
Men det var jag som lät henne komma in
Jag har försökt att ge dig hela skulden
Fast jag innerst inne vet att den är min
Vi står på gatan bryter meningar i mörkret
Utanför stadens finaste hotell
Dina händer ja de ber mig sova över
Som ett sätt att säga ”tack för ikväll”

Lät du henne komma närmre?
Var hon vackrare än mig?
Ja, det finns dagar som jag tänker mer på henne än dig
Jag går bredvid men halkar efter jag orkar inte springa mer
försökt att visa dig med blicken men det är inte mig du ser
den här platsen är någon annans och jag måste hitta ut
hur ska man älska nån som har älskat nån förut?

Jag vissa stunder kan det kännas ensamt
Och du undrar vad jag tänker på
Så jag håller hårt och kryper tätt intill dig
Som om hon skulle försvinna då
O vi talar sällan högt om våran framtid
Vi talar aldrig högt om det vi har
Dina drömmar blir allt svårare att se nu
Och mina finns snart inte längre kvar

Lät du henne komma närmre?
Var hon vackrare än mig?
Ja, det finns dagar som jag tänker mer på henne än dig
Jag går bredvid men halkar efter jag orkar inte springa mer
försökt att visa dig med blicken men det är inte mig du ser
den här platsen är någon annans och jag måste hitta ut
hur ska man älska nån som har älskat nån förut?

Kolla vilket fint ego-kollage jag fick av Malin. Den kan ni sätta upp på väggen hemma. Höjer säkert husvärdet med 10%. Kul att man gör exakt samma min på alla bilder bara. Min "Blue Steel" liksom. Ska lägga mig och läsa "Boktjuven" som jag fick som en liten inflyttningspresent av Linus, tack! Behöver sova bort några dagar känner jag. Helt sjukt emotionellt utmattad. Dagens diss: dubbelmoral.

Vissa av er undrar kanske jag flummar runt på en folkhögskola när jag kom in på journalistik på universitet med. Well, den främsta orsaken är att vi har typ dubbelt mycket praktik som alla andra utbildningar, och det är genom praktik du får jobb. Dessutom är vi bara 20 i klassen istället för 40, vilket gör att man får en mycket bättre relation med lärare och inte kommer bort i mängden. Dessutom väljer vi inriktning andra året och är då 5-10 personer i vår valda inriktnings klass. Alla möjligheter till maximal utveckling och att man verkligen förstår utbildningen alltså.  Utbildningen är endast 2 år, vilket gör att jag har ett år "tillgodo" att åka till Washington efteråt på kurs och praktik i ett år.

De två filurerna ovan (Anatilde De Paula och Rickard Sjöberg) är föredetta elever och visar att man kan bli oerhört framgångsrik i branschen  även om man utbildats på en folkhögskola (och inte vilken som helst utan MIN skola), eller kanske just av den anledningen?

Jag var skeptisk till SVF i början, innan jag riktigt bestämt mig var jag skulle läsa. Men nu känner jag att jag har gjort helt rätt val. En praktisk utbildning med engagerade fd journalister (inte tråkiga lärare haha) och ett underbart gäng.

Dessutom bara 2 timmar från min älskling.

Så nu vet ni det, ni som sitter på universiteten och tror er överlägsna ;) Nu ska jag göra mig iordning till att möta upp mina kommande kollegor på Murphys.

Efter endast en timmas sömn inatt 0730-0830 är jag väl inte på topp, men heeeey....

Saknar den vandrande pinnen aka Pompe!

Tyvärr kommer väl ingen hemma i Göteborget förstå rubriken, men det var en jäkla röjig inspark vi hade i Månsalen. Not. Så kul att jag faktiskt slumrade till med huvudet i händerna. Men klassfest ska det bli hemma hos Anders i veckorna, ser fram emot detta. Gärna utan att vakna upp i Gränna i ett baksäte utan byxor. Eller i en trädgård. Forgive me once again, internt. Redan interna grejer? Ja, jag väljer att tolka allt som internt för att skapa lite samhörighet såhär i början. För övrigt så bor jag i Röda Villans (eller Bertil i Svängen som det nu heter istället) minsta och fulaste rum. Detta är konstaterat efter noggrant jämförande som ledde till en putt Lovisa. Nåja. Man får plats ungefär en och en halv person i mitt fina bo, välkommen bienvenue welcome! Tanken var att jag skulle börja klottra här på bloggen igen efter ett års uppehåll, vi får se hur det går med det.

Förresten, där uppe är ett kort när jag matar Jonas med Tequila/Burn. Det är få förunnat.