Efter 11h 30min på ett gammalt rangligt, trasigt och skakigt Lufthansa plan utan TV-skärmar (?!?!!?!!?!!) är vi nu ÄNTLIGEN framme!

Parya kom igenom tullen fint men däremot plockade de Mika. Alltså, jag vet att hon ser ut som en terrorist på sitt passfoto, men det är ju den iranska bruden som är hotet!

Trots våran uppenbara panik när vi insåg att vi skulle behöva klara oss genom resan utan hjälp från teknologins underhållning, flöt resan på hyfsat bra, förutom Mikkus gnällande om ovan servicebrist. Resan innehöll bland annat en hatiskt flygvärdinna som Mika ville slå med sin planka a.k.a glutenfritt bröd, USAs volleybollag där deras förmodligen snyggaste spelare satt framför oss (där även ett par som hånglade konstant satt), spontanare med ost och vin, kletig vit dressing som såg ut som något annat, och en troligt tysk efterrätt som refererades till som Ceke de Deutchland, spela maraccas med salt och peppar, bland annat!
Kändes också som att vi fick med oss en liten piece of home, eftersom det aldrig blev mörkt, eftersom vi flög "med" solen. Sömnen hälsar tack så mycket. NOT.

Men, the important message, res aldrig med Lufthansa till USA. Inte ok Lufthansa, inte ok. Jävla tyskar. Och vi vet att vi är queens of i-landsproblem, thank you very much!

Kort utdrag av allmänt flum:
"Rider du?"
"Ja!"
"På häst?"
"Nääää..."

"Svart te? Är det kaffe då eller?"

"Våldtagen av en Rosbacher 0,2L"

Så nu väntar jag på Mika och Parya hämtar bilen. Sen ska vi hem till Jarred och skåla i champagne och sitta på taket med LA Skyline framför oss! (Om vi överlever bilresan dit vill säga...Ögen på vägen Mika! Om hon blir insläppt i landet någon gång!!)

I KNEW YOU'D BE BACK, L.A NEVER LETS ANYONE GO