Ensam - omringad. Ord studsar mellan väggarna, men missar mig. De går rakt igenom mig.

Min kropp luckras upp. Genomskinlig. Mer.

Till slut är min plats i soffan tom.

Jag var aldrig där.

Platsen värms snart igen. Upptagen.

Trevlig, söt, framåt, social. N o r m a l.

Och ni älskar henne.

Jag vet redan innan vad som sägs.

För ni pratar om mig så som jag hörde er prata om dem.

Jag tänker det man inte får tänka.