I morse hade jag en episod av sleep paralysis, eller sömnparalys på svenska.
Vad är då detta?
Jo, sömnparalys är ett förlamande tillstånd som kan uppkomma när man håller på att somna eller vakna. Kroppen och hjärnan har då kommit i obalans, och REM-sömnen börjar för tidigt eller pågår för länge, när man själv fortfarande är vaken. Under REM-sömnen är de flesta av kroppens viljestyrda muskler avstängda, med undantag för ögonen. Vid sömnparalys stängs alltså musklelkontrollen av för tidigt eller slås på för sent så att man inte kan röra sig fastän man är vaken.
Vissa kan också få känsel-, hörsel-, eller synhallucinationer av olika slag när de är i sömnparalys, s. k. hypnagoga och hypnopompahallucinationer. Då kan man uppleva att någon (ofta ondskefull) är i rummet eller vid sängen, samtidigt som man själv inte kan röra sig.
Ofta känns det som att man inte kan andas eller håller på att kvävas. Man kan också känna att man svävar eller ha en utomkroppslig upplevelse.
I svensk folktro var det "Maran" som satte sig på den sovandes bröst (känslan av att kvävas) och ordet mardröm betecknade från början endast ett anfall av sömnparalys, men kom senare att beteckna alla former av otäcka drömmar.
Jag hade en hyfsat lugn episod, och den var också förvånandsvärt lätt att ta mig ur. Det började med att jag käner hur min rumskamrats flickvän komer in i mitt rum och jag känner tydligt av tyngden av en stor katt som hon sätter i min säng, i min brösthöjd. Sedan hör jag väldigt höga dunsar, nästan så att rummet skakar, och att hon skrattar. Jag är övertygad om att katten kommer att hoppa på mig och klösa mig i ansiktet, men då lyckadas jag öppna ögonen med kraft och vakna i några sekunder. Sedan faller jag in i sömnparalysen igen.
Denna gången var hon och katten inte kvar, utan jag kände närvaron av ett ondskefullt väsen i rummet som strök omkring som en mörk skugga (haha får en inre bild av en demetor nu när jag skriver). Plötsligt öppnas mitt nattduksbord och det flyger ut en massa (tyngdpunkt på massa) papper. I samband med detta hör jag ett swishande och tickade ljud, som är så högt och snabbt och obekvämt att det känns som att jag ska få hörselskador. Skuggan har nu förflyttat sig till bredvid mig i sängen, och är på väg mot mig. Även här lyckas jag till slut öppna ögonen med kraft.
Jag faller in i sömnparalysen en gång till. Denna gången hör jag massa röster i lägenheten, som jag identifierade som min rumskamrat, hans flickvän och familj. Jag får för mig att jag bör gå och hälsa och försöker öppna mina ögon vilket känns nästan omöjligt. Jag lyckas titta fram genom en liten glipa och eftersom jag ligger på rygg så ser jag då min hylla. En av mina fotoramar flyttar på sig hela tiden, den försvinner och dyker upp och flimrar till - som en gammal TV-bild. Jag blir förbryllad och undrar vad fan det är som händer på min hylla haha, och ännu en gång känner jag närvaron av ett ondskefullt ting. När det öronbedövande dånet (även innehållande ett skrik denna gången) kommer tillbaka så lyckas jag öppna mina ögon igen med kraft så att jag vaknar.
Sista gången pågick bara under några sekunder. Plötsligt känns det som att jag blir nedtryckt i madrassen, som att jag håller på att kvävas och krossas. Efter en stund övergår den känslan till att jag håller på att sakta, sakta börja sväva. Jag börjar då fundera över denna häftiga känsla, och jag vaknar. Hade gärna velat vara kvar i sömnparalysen den sista gången och se vart jag svävat iväg haha.
Efter att jag vaknade ordentligt sista gången så tog det mig flera minuter att orientera mig tillbaka till verkligheten. Jag kunde inte för mitt liv förstå vad alla människor i lägenheten hade tagit vägen haha, och katten, vems var det?
Så vad ska man göra om man nu har oturen (eller turen?) att hamna i sömnförlamning? Lite olika tips som internet bjuder på är att försöka vifta på tårna, spänna knytnävarna eller bara slappna av och hänga på. Jag tror att min fördel i morse var att jag var förhållandevis lugn och nyfiken på vad som pågick. Sen vågar jag inte uttala mig om hur jag hade reagerat om det stod ett monster framför mig med en yxa, typ. Jag som inte ens vågar gå ut själv när det typ-nästan-inte-ens-börjat-skymma-än-men-ändå,-snart.
Och vad man INTE ska göra? Öppna ögonen, haha. Eller kämpa emot. Jag är glad att inget värre hände dels när jag öppnade ögonen och tittade på min hylla, men också när jag tvingade mig att öppna ögonen med kraft. Om jag inte hade vaknat då vågar jag inte riktigt tänka på vad jag hade kunnat se... Har suttit och Googlat hela morgonen och folks historier om när de öppnat ögnen är inte direkt PG-13.
I vilket fall, det var sjukt läskigt men det hade varit ganska trevligt om det hände igen, faktiskt. Vill ta tillfället i akt här nu att be mitt undermedvetna att inte plocka fram mina värsta mardrömmar, men lite sväverier och lagom elaka väsen går bra en mulen lördagsmorgon.
Sov sött sen! Mohaha.
