Det bästa jag har läst på länge
Magnus Betnérs serie om Sverigedemokraterna är ju helt briljant.
Det bästa jag har läst på länge.
Ta er tid. En om dagen är bra för magen!
Så här förbannad är jag
Idag har vi haft besök från redaktören på Uppdrag Granskning, som tidigare varit producent på Kaliber.
Det var oerhört intressant och inspirerande. Men också upprörande. Vad journalister får stå ut med.
Dock är jag efter denna dagen snarare mer peppad. Bring it on.
Vi lyssnade på Kalibers program om Sverigedemokraterna.
En tjej som heter Caroline wallraffar i Göteborg, samtidigt som två andra gör det i Stockholm och Malmö för att få en övergripande bild. Syftet med programmet är att ta reda på om SD talar med kluven tunga. Skiljer sig deras språk och jargong i offentliga sammanhang mot interna möten? Oh...
Programmet är egentligen inget nytt, nu är det visserligen gjort inför valet, och mycket har gjort på SD sedan dess. Men det är lika upprörande. Här finns det, svart på vitt, vad folk lägger sin demokratiska röst på. Vissa i god tro, men när det är din demokratiska rätt att få rösta, är det också din demokratiska röst att ta reda på vad du röstar på.
Sverigedemokraterna gör samma grej som resten av de högerextrema nationalistiska partierna runt om i Europa. Ändrar uttryck, mildrar, blir barnvänliga, tar fokus från det väsentliga, för bakom ljuset.
Men det som gör mig så förbannad, som har fått mig att knyta nävarna under skolbänken idag, det är bemötandet efter att journalister har gjort sitt jobb, tagit reda på hur det egentligen är.
Redaktionen får brev, adresserade "N*gerknullskorna", "hororna" osv så vidare. Det visar också på kvinnofientligheten inom SD, då det bara är de kvinnliga journalisterna som får hatbrev. Trots att Kaliber valt att publicera en stor bild på den manliga journalisten som varit med, får han inget brev.
Det läggs ut bilder på producentens barn på Flashback, där de kallas för "horungen".
Det tas flygbilder över journalisternas hus.
Något jag också finner oerhört intressant är Herr Åkesson. Så medietränad, alltid rätt svar. Men i en hytt på Tallinfärjan initierar han låten om mordet på Olof Palme, och skålar efter att sista tonen är tagen.
”Olof Palme gick på bio, han kom ut strax efter tio. Lisbet såg pistolen blänka, strax därefter blev hon änka. Skottet brann, blodet rann. Olof Palme han försvann.”
Utvalda citat från programmet, källa Kaliber
- Vet du var en somalier säger när han ser ett kvitto med streckkod på?
- Åh, ett klassfoto.
- Vet ni vad en somalier med sesamfrön på huvudet kallas?
- En quarter pounder.
Det sista skämtet kommer från ungdsomförbundets ordförande, Erik Almqvist, som också sitter i partistyrelsen. Han är den person som ska fostra nya unga sverigedemokrater i deras ideologi och praktik. Han är också en av de sverigedemokrater som syns absolut mest utåt. Och utåt är Erik Almqvists inställning till främlingsfientlighet klar. Så här sa han när Kaliber träffade honom för en öppen intervju i Malmö:
- Alla åsikter som är alltför ideologiskt avvikande är oacceptabla, det gäller både rasistiska åsikter och socialistiska åsikter.
Göteborg, kvinna, Gustaf Adols torg:
- Det kommer bara mer och mer invandrare till staden. Och vi vill inte ha hit de jävla kossorna när de kommer med åtta barn i släptåg, ropar kvinnan.
Möte i Högsbo:
– De som kommer från de här länderna är väldigt råa och riktiga barbarer. De har det i ryggraden, säger en partimedlem, medan de andra skrattar eller håller med.
Dessutom får vi höra påståenden som att invandrare från Afghanistan har 2000 parasiter i kroppen och bör sitta i karantän.
Jag tänker inte ens skriva ut mer vad jag tänker. Jag tänker inte gå in i detalj hur förbannad jag blir, om och om igen. Det enda jag önskar var att folk tog sitt ansvar när de går till vallokalen.
-
För när saker är bra, det är då jag blir som mest ledsen.
Det är då jag vet vad jag förlorar.
Vad som hade kunnat varit, alltid, om jag gjort annorlunda.
Om jag kunde spola tillbaka tiden.
Svider. Hugger. Ont. Känns.
Ensam - omringad. Ord studsar mellan väggarna, men missar mig. De går rakt igenom mig.
Min kropp luckras upp. Genomskinlig. Mer.
Till slut är min plats i soffan tom.
Jag var aldrig där.
Platsen värms snart igen. Upptagen.
Trevlig, söt, framåt, social. N o r m a l.
Och ni älskar henne.
Jag vet redan innan vad som sägs.
För ni pratar om mig så som jag hörde er prata om dem.
Jag tänker det man inte får tänka.
120410
och fast jag inte saknar dig
så känns det som att världen skulle rasa
om du glömde mig
