Människosynen i våldtäktskulturen
Hur var det nu med våldtäktskulturen? Vi drar några exempel att komma in the moooood:
Tre yngre män kör upp en flaska i underlivet på en tonårsflicka tills hon börjar blöda. Trots att två av männen höll fast flickan anser Umeå tingsrätt inte att det var en våldtäkt. Att flickan försökte hålla ihop benen kan ha berott på att hon var blyg (tihi). I slutändan faller tingsrättens dom att det inte är våldtäkt att föra in en glasfalska i en flickas underliv tills hon börjar blöda, nej det är endast "omdömeslöst", förstår ni. (I hovrätten dömdes senare en av pojkarna till att genomföra 180 timmars samhällstjänst).
En pojke tvingar en flicka att suga av en annan pojke. Samtidigt hotar han henne med en soft air-gun. Pojken "förstod" inte att han tvingade flickan att suga av den andre pojken. Att han har hotat och skjutit henne med en soft air-gun är ändå ganska irrelevant, då man inte vet om det liksom var "meningen" att kulan skulle träffa henne. Tingsrätten tvivlar inte på att flickan känt sig tvingad, men friar pojken eftersom han inte "förstått att han tvingat henne".
En man våldför sig sexuellt på en kvinna och täcker även hennes mun så att hon inte kan andas samt örfilar henne. Mannen "förstod" inte att kvinnan inte ville ha sex, utan tolkade hennes protester som en del av det sexuella spelet. Utifrån hans tidigare erfarenheter då, förstås, och det är hans perspektiv som är det riktiga, det som gäller. Det sanna. I domen konstateras det att mannen mycket riktigt har tvingat kvinnan till sex, men frågan är om han förstod att han gjorde just det? "Nej", sa mannen. Och så var saken avgjord. Så länge mannen tolkade hennes "nej" tvärtom, som att hon ville, så spelar det ingen roll att kvinnan protesterade. Han förstod ju inte. Mannen frias.
Jag tror att de flesta skulle hålla med om att det skulle vara fullkomligt befängt att överföra samma logik till andra typer av brott. På lite basic nivå sådär, jag skulle alltså kunna råna någon på gatan här nere, och argumentera att jag inte förstod att jag tvingade personen att överlåta sina värdesaker. Välgörenhet, it's a thing.
Rättsystemet har omyndigförklarat mannen in the name of våldtäktskulturen. För boys will be boys som helt enkelt inte kontrollera sig själva när de blir kåta och tappar då helt förmågan att skilja situationer, ord, kroppspråk eller vanligt jävla vett från varandra.
Mannen har i frågan förminskats till en vandrande erektion som inte kan avläsa situationer eller ta ansvarsfulla beslut, utan endast tänker med kuken. Ovärdigt.
Micke Tornving drog en schysst jämförelse i "Hårdvinklat" att mannen ses som otillräknelig när han är kåt. "Hur blir det när man kör bil? Man borde kunna hävda det i rätten att "jag är ledsen, jag drog förbi skolan i 90 blåst och två ungar strök med. Tråkigt, men jag var kåt". "
Rättsystemet har berövat flickor och kvinnor rätten till sina kroppar, samtidigt som pojkar och män idiotförklaras. Kvinnor ifrågasätts, misstros och skuldbeläggs. Ansvaret läggs på fasthållna axlar, där rädslan för en ännu aggressivare respons ibland gör att hon inte "uppfyller kraven" för "tillräckligt motstånd" (whatever that is). För hur blir det om man använder argumentet att kvinnan inte gjorde "tillräckligt mycket motstånd" i en situation där hon är helt oförmögen att varken göra verbalt eller fysiskt motstånd, till exempel fullkomligt avdäckad? Som i januari i år då en man friades från våldtäkt därför att han inte förstod att kvinnan var redlöst berusad. Hon kanske var stilla och tyst för att hon var så härligt avslappnad? Gills det liksom inte då?
Samtidigt som mannen omyndigförklarats, har våldtäkt på något felaktigt sätt blivit en kvinnofråga. Något som ligger på feministernas bord.
Att lära kvinnor att vi ska vara försiktiga, på våran vakt, är att säga att alla män är potentiella våldtäktsmän på jakt. Personligen stålsätter jag mig inför hypotetiska våldtäktsförsök flera gånger i veckan. Senast i fredags klockan halv tre en solig eftermiddag, då jag gick på en cykelväg mellan två byggnader och märker att en ung man går några meter bakom mig. "Nu är det kört. Nu blir jag våldtagen". Tanken kommer reflexmässigt. Jag vet att många av mina female buds reagerar på samma sätt. Och jag blir lika ledsen, förbannad och rädd varje gång.
För det är inte så jag vill se på mannen.
För hur blir det med människosynen när både kvinnosynen och manssynen står stilla, eller rör sig bakåt? För många individer grundlägger budskap i reklam, media, musik, sociala medier och lättillgänglig porr en vansinnigt verklighetsfrånvänd syn på sex och samtycke. Det måste ske ett värderingsarbete.
Om vi bara kunde komma överens om en sak: att sex utan samtycke alltid är straffbart och bör leda till straff. Punkt. Vi behöver inte börja spekulera i massa olika scenarion, klädsel, promillehalter eller hur många Hz som bedöms som tillräckligt högt för att ett "nej" faktiskt ska vara "nej". Det är faktiskt så enkelt. Trodde jag.
Kommentarer
Trackback
